När vården sviker drabbas hela samhället

Vi tror på sjukvård. Vi tror på systemet och ledningen bakom de vita rockarna, den vetenskapliga framstegen, det trygga nätet. Ordet ”vård” bär i sig något omsorgsfullt, något heligt. Men för alltför många svenskar har tron kolliderat med verkligheten. Och kollisionen har lämnat spår – fysiska, psykiska, existentiella och ekonomiska.

De siffror som talar, och det mörka tal som viskar

Enligt Statens offentliga utredningar drabbas cirka 100 000 patienter årligen av vårdskador i Sverige. Varje siffra representerar en människa, en historia och ett svek.

De flesta vårdskador kunde undvikas. Ungefär 40 000 av dessa bedöms som allvarliga. Tio tusen fall berör felaktig läkemedelsbehandling. Detta är siffror som syns, som registreras, som statistikerna varnar för.

Men bakom dessa siffror döljer sig det mörka talet. Vi har en konsensus bland forskare, granskare och även insider i vården själv, som säger att den verkliga skadeproblematiken är uppemot 3-5 gånger större.

Varför? För att skador inte alltid rapporteras. För att patienter inte alltid förstår att de blivit felbehandlade. För att en uppgiven trötthet sätter sig när kampen mot en sjukdom blir till en kamp mot ett system.

När vården sviker drabbas hela samhället, med ett mörkertal som är omåttligt stort.

När vården sviker drabbas människor

När vården sviker drabbas alltid en människa. Men det stannar inte där. Det är altid mer än en individ. Det är en familj och en tillvaro som slås sönder.

När vården sviker blir skadan dubbel – först av sjukdomen, sedan av sveket. Då skadas också något mycket större: förtroendet för systemets själva grundval. 

Det lyfter blicken och perspektiv från det individuella lidandet till en kollektiv förlust och kostnad. Det är inte bara en enskild patient eller familj som tar smällen – sveket sprider sig som ringar på vattnet:

• Tilliten till ett grundläggande samhällssystem eroderar.
• Den sociala och ekonomiska bördan fördelas om. Anhöriga tvingas bli vårdare. Sjuka människor kan inte bidra, och skattebetalarna får en smäll.
• Rättvisekänslan skadas när medborgare upplever att den trygghet de betalar för via skatten inte infrias.

Det är en utmärkt slutkläm som understryker varför det är allas angelägenhet att vården fungerar – och varför ett medborgarinitiativ behövs.

Vården har redan svikit vårdpersonalen

För oss patienter är det allvarligt. Vårdpersonalen är vår trygghet.
Hur detta händer och vad vi som medborgare kan göra kan du läsa här.

När en patient får fel medicin eller dos, är det sällan på grund av att en ensam sjuksköterska var oförsiktig. Det är för att larmet i systemet var avstängt för att ”spara tid”, att två preparat stod för nära varandra i förvaringsskåpet, eller att kommunikationen mellan avdelningarna brustit. Det är ofta ett konstruerat misslyckande.

När en patient får en svår sjukhusinfektion, är det inte en mystisk otur. Det är en direkt följd av att ex. städpersonalens tid har kapats, att protokoll för handhygien ignoreras på chefens inrådan för att hinna med fler patienter, eller att ventilationen är föråldrad. Det är en budgetprioritering som går före liv.

När en cancerdiagnos missas fall efter fall, är det inte bara en tråkig tillfällighet. Det är ett system som belönar snabb vård, där den 15-minuters patienttiden inte räcker till att lyssna på hela historien, där ”psykosomatiska” blir en bekväm papperskorg för symtom som kräver djupare utredning.

Det är ett sätt att hantera köer, inte att bota människor.

Den dolda sanningen

Vi vet hur man gör rätt – men gör ändå fel.

Här är den nakna, kliniska sanningen: Över 70% av alla allvarliga vårdskador har, i efterhand, bedömts som helt och hållet förebyggbara. Det står i otaliga offentliga utredningar, i Säkerhetsinspektionens rapporter, i internationell forskning. Sanningen är att den svenska vården är proppfull av kunskap, rutiner och riktlinjer för patientsäkerhet.

Men sanningen är också att dessa rutiner systematisk och medvetet bryts varje dag. De bryts för att personalen springer mellan tre patienter samtidigt. De bryts för att den digitala journalen kräver 15 klick för att dokumentera något som tar 30 sekunder att säga. De bryts för att den organisatoriska stressen är så hög att hjärnan går in i överlevnadsläge, där säkerhetscheckar blir den första lyxen man sparar bort.

Huvudsyftet är patienten

Huvudsyftet med vår organisation är att stärka patientsäkerheten och patientens rättigheter i vården. Vårdpersonalen finns för patientens skull.

Många patienter får inte tillräckligt tydlig information.
Det gör att människor lämnas ensamma i ett krångligt system.

Därför har vi samlat kunskap som hjälper dig att förstå din situation och ta kontroll över den.

Börja med att läsa vår guide om patientjournalen.
Den hjälper dig att se vad som faktiskt har hänt i din vård, vad du ska vara uppmärksam på och hur du kan agera vidare.

Om du misstänker en vårdskada kan du läsa hur du gör en anmälan – på ett sätt som stärker din möjlighet att bli tagen på allvar.
När du också förstår vilka lagar som gäller i vården blir det lättare att ta rätt steg, både i din anmälan och om du vill söka ersättning.

Verkligheten bakom fasaden

När var tionde skadas i vården krävs handlingsplan. Vården har mysslykas med den.

För att förstå behovet av en folkrörelse måste vi se verkligheten i vitögat. Det här är inte bara om administrativa missar eller pressade resurser. Det handlar om människoöden:

• Den missade: Den unga kvinnan med återkommande magsmärtor som i åratal avfärdas med ”stress”, tills cancern i tarmen är oåterkallelig.
• Den ensamma: Den 85-åriga som ramlar på avdelningen, ligger på golvet i timmar utan larm reagerar, och får sedan sin misshandel diagnostiserad som ”förvirring”. Det kan vara din mamma, din mormor eller du själv imoron.
• Den övergivna: Den psykiskt sjuke som enligt lag har rätt till vård inom 90 dagar, men som i verkligheten hamnar på en väntelista som mäts i år – om hen ens hamnar på en lista.
• Den infekterade: Patienten som går in för en rutinoperation och kommer ut med ett sjukhusförvärvat, antibiotikaresistent bakterie – ett direkt resultat av nedskärningar i städpersonal och tid.
• Den som inte hörs: Den som har ingen ork att navigera i systemet, och vars symptom därför aldrig blir korrekt tolkade.
• Den missförstånda
• Kirurgiska misstag, diagnosfel, infektionerrelaterade till otillräcklig övervakning.
• Brister i kommunikationen: När viktig information inte överförs mellan vårdgivare, eller i sjukvård patient relation.
• Fördröjningar i behandling: Om behandlingar utförs senare än nödvändigt, vilket kan leda till försämrad hälsa och nya vårdskador, ibland blir omöjligt till ny behandling eller operation.

Från klagande till skapande.

Det är här vi måste gå från offer till aktör. Från klagande till skapande. Vi behöver ett medborgarinitiativ – en folkrörelse för vårdens skull. Inte för att avveckla det befintliga, utan för att återkräva rättssäker vård, stärka det, och komplettera där det sviker.

Vården sviker. Men vi behöver inte svika varandra.

Genom att organisera oss, dela kunskap och agera kollektivt kan vi bli den kraft som tvingar systemet att förändras på flera områden. Den kraften börjar med ett erkännande: Vår tron på vården är inte förbrukad. Men den måste nu födas om – inte som naiv tilltro, utan som en aktiv, krävande, medborgardriven vilja till en vård som verkligen helar.

Men förändring sker inte av sig själv. Den kräver att människor går samman. Att vi säger ifrån. Att vi visar att vi inte accepterar ett system där patienter faller mellan stolarna och där vårdskador göms undan istället för att åtgärdas.

Vi är skattebetalare. Det är vi som finansierar vården. Det är vi som bär systemet. Och det är vi som har makten — men bara om vi står enade.